Tynningö runt

Tvärs över fjärden från Vaxholm, söder om Rindö ligger Tynningö, en drygt 7 km långsmal ö som erbjuder lättvandrade strövtåg bland pampiga hus, söta fritidsboende och med goda möjligheter till bad. Vandringen här går till stor del på mindre vägar men på öns centrala del leder stigen bort från bebyggelse och in i tät skog. 

Till Tynningö tar man sig lätt från centrala Stockholm och en vacker sommardag är det inga problem att spendera hela dagen på ön. Här vandrar man på lätta, glest trafikerade vägar nära vattnet men sällan vid det - saltsjöns stränder är nästan helst bebyggda. Ner till vattnet kommer man mellan tomter på flera ställen runt ön för ett dopp eller bara för vyn. En sommardag är det alltid värt det!

Det finns en markerad led runt ön - Tynningö runt - som ganska nyligen anlagts. Ledmarkeringarna är nya och på flertalet platser finns utplacerade kartor. Jag måste säga att det är ganska svårt att exakt gå den här leden om man inte vill snurra runt och av misstag gå in på flera privattomter - ledmarkeringarna är i bebyggda områden inte alltid placerade där det finns tveksamheter på hur man ska gå. Tynningö har en fast befolkning på ett par hundra, sommartid fördubblas antalet boende. Det är således mycket privat mark så att skyltningen inte alltid är välplacerad är inte så svårt att förstå. Men nu är det ju en ö och har man bara vattnet på sin ena sida hela dagen så kommer man ju runt! Och på min promenad fick jag flera spontana “Kan jag hjälpa dig” och “Vad söker du” från tomtägare så vägvisningar var inte svårt att få! 

Jag hoppade på Waxholmsbolagets båt från Strömkajen till Höganäs brygga och gick motsols runt ön och tog sedan färjan från Norra Tynningö till Vaxholm (glöm inte semaforen!) och så buss hem - en lätt promenad på cirka 1,7 mil. Hur man än väljer att gå tycker jag att man inte får missa insjön Myrholmsmarens badplats med brygga, Tynningö klack på öns östra ände med majestätisk och öppen utsikt över saltsjön, att promenera upp längs med Stenkärrsvägen för utsikten mot Vaxholm och Kastellet, badplatsen vid Skutviken och att gå i skogen på öns centrala del med stråk av örtrik skog och alkärr. Skogen är verkligen värd ett besök - tät vegetation med slingrande, mossbeklädda rötter och en känsla av att vandra bland troll och knytt. För att inte tala om alla välskötta hus och tomter som får en att drömma om ett liv i skärgården!

Ett måste på en tur till Tynningö är att ta med ordentligt med eget vatten - jag såg inga möjligheter att fylla på vattenflaskan och min dag på ön var varm! Räddning blev en året-runt-boende som självklart fyllde på min flaska och samtidigt berättade att hon inte längre kände igen alla som gick förbi hennes hus. Det måste vara den nylagda leden Tynningö runt kom vi överens om. Egen matsäck är också nödvändig om du planerar att spendera hela dagen på ön - annars finns ju Vaxholm på väg hem.

Så - är det värt det? Att ta en vandring på en helt privatägd ö längs med i huvudsak vägar och nästan alltid mellan tomter och hus? Absolut! Tynningö är en levande, lantlig idyll och en riktig sommardröm!